Vi är verkligen lyckligt lottade! Visst hade man kunnat önska att man inte hade linkat fram merparten av den här byggsommaren p.g.a. en envis borreliainfektion. Visst hade man kunnat önska sig att vi inte fick problem med fukt i några halmbalar.

image

Johan svingar sig på tornfasaden och skruvdragaren i sin hand.

Vi hade väl funderat lite (kanske för lite?) på den där möjligheten att bli sjuk under byggtiden och vad man skulle göra då. Det finns ju inte direkt försäkringar att teckna som gör att någon annan kan bygga färdigt huset medan man är sjuk. Vår plan var att skaffa oss så enkelt och billigt boende som möjligt. Där hade vi verkligen tur. Vi hittade ett boende bara 300 meter från tomten som vi siktat in oss på och som vi sedan också köpte. en liten och billig stuga. På så sätt skulle det inte göra någon om bygget drog ut på tiden. Vi har det bra här och kan bo här ett år extra. även om såklart vi längtar till husets färdigställande.

image

Emil och den nya supertejpen!

Men nu hamnade vi här. Borrelian vägrar lämna oss ifred. Det har gått snart 4 månader och den stora byggsommaren blev till sand. Som sagt. Vi har det bra här. Men en sak som gnagt och gnagt i huvudet är hur underbart bra det vore att nå målet att få huset tätt till vintern. Eller bra o bra. Det måste bli tätt.

image

första kompletta fönstret

Det är här vår lycka kommer in: Våra vänner!
Det har kommit både en o två lyckotårar när vänner erbjudit sig komma och hjälpa till. Och under den gångna veckan har vi haft vänner här 5 dagar i rad. Först kom Johan  och hjälpte mig täta tornet inför vintern. Sen kom Olof som stannade i i tre dar och och la allt skiffertak på sydtaket. Tomas och Emil satte i de fönstren som var klara för isättning och hjälpte till med tätning att ångbromsen mot kallvinden. Markus kom och byggde om ställning och satte in fler fönster. Sen kom Ida som hjälpte oss att skrapa dörrar. Till sist kom Ellinor och Daniel som hjälpte oss med grunden till pumphuset som är en annan grej som måste bli klar eftersom vattenfiltret ska monteras där om en och en halv vecka.

image

segergesten efter 3 dagars skiffrande

Helt plötsligt på bara några dagars jobb känns det där som känts så ouppnåeligt helt görbart. Det är helt fantastiskt vad man kan uppnå med lite hjälp och vi är så sjukt tacksamma för det. OK, vi är inte i hamn än. Om 3 veckor har vi vår sista workshop (se föregående inlägg) och må Vädergudarna vara med oss då. Sen är Det inte så många saker kvar på listan. Men då har jag förhoppningsvis blivit frisk så att jag kan klara det själv. Även om det är väldigt trevligt att få serva sina vänner med mat o Kaffe.

Sen kan man ju skatta sig oändligt lyckligt för att man får ha ett hem och ett land som man kan bo i och inte behöva fly med fara för sitt liv. Det finns oändligt många anledningar att vara tacksam.

/Marcus

Annonser