Sommarens stora utmaning är att täcka hela fasaden med ett andra lager lera. För detta har vi anordnat fyra workshops varav 2 nu är avklarade. Se här om du vill veta mer om dessaVi funderade länge på hur vi skulle göra med fasaderna. Efter ett antal studiebesök i befintliga halmbalshus och snack med lerkunniga tyckte vi att det kändes lite jobbigt att lerfasader ibland misslyckas och får göras om efter några år pga för stor påverkan av klimatet. Kanske skulle man lyckas och en del hävdar att man inte behöver vara orolig men detta är vår första lerfasad vi gör och oron för att vi inte hade all kunskap som krävdes för den ultimata lerblandningen tog överhanden. Tanken föddes då om att förstärka fasadputsen på nåt sätt. Att förstärka utsidan med linolja i putsen var min första ide men fick refuseras ganska snabbt då utsidan skulle bli för tät och stor risk för ansamling av fukt i väggarna.

IMG_1681

Stallet mockat, allt förberett!

Den andra iden, den om att ha kalk var inte heller helt oproblematisk. Att köra på 5 cm ren kalkputs på halmväggarna skulle bli för dyrt. och tråkigt att inte använda sig av lera utan behöva frakta en himla massa kalk som ju inte är lika miljövänligt som lera på flera plan. Så då skulle man väl kunna putsa bara sista lagret med kalk utanpå leran. Efter en del forskande i detta insåg vi att lera och kalk inte heller var så bra kompisar. Eller rättare sagt: att lera på kalk inte hade varit några problem, men tvärtom är svårt. Kalk är hårdare än lera och riskerar spricka mycket eller ramla av om den sitter på den mjukare lerputsen som gärna rör sig under året i takt med fuktkvoten.

Det var då ja började snacka med Ulf Henningsson som hade grunnat på detta mycket och hade en idé om att ha ett mellanlager med lera som man förstärker med kalk. på så sätt skulle hoppet mellan lera och kalk bli lite mindre. Jag tyckte det lät klockrent och efter att ha sett hur det fungerar på vid korpaberget så bestämde vi oss att prova detta vi med.

Förra årets workshop då vi gjorde första lagret var ganska arbetsam om man ska vara ärlig. Det blir en himla massa lera som ska upp. Så vi blev kanske en smula ledsna när vi bara hade en anmäld, vår evigt trogne Jon, till den första workshopen. Vi hade hoppats att vi skulle hinna en sida per workshop men nu visste vi inte hur det skulle gå. Vi var ändå pepp när vi satte igång vår tvådagars workshop i maj. Vi började med att näta runt fönstren och diagonalt från varje fönsterhörn. Vi var noga med att för-vattna väggen eftersom kalken behöver vatten för att härda bra. Vi räknade att vi skulle få göra ett avbrott någonstans för att sova och då ville vi ha dessa skarvar så korta som möjligt eftersom det finns en viss risk att det blir synliga skarvar. Efter några timmars putsande insåg vi dock att det gick så himla snabbt att om vi körde ett kvällspass skulle vi innan hela väggen på en dag. Jon övertalade oss att köra på och kl 21 var vi klara med det vi hade tänkt skulle ta två dagar med 10 personer. Himla skönt och bra blev det också, flera steg över förväntan. Både i struktur och jämnhet. Vi fortsatte efter-vattna väggen några dagar efter och de sprickor vi hade förväntat oss uteblev.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Till den andra workshopen hade vi fem anmälda, Jon och en familj med två vuxna arkitektbarn som ligger i startgroparna för att bygga ett halmbalshus på Öland. Det var kul att ha några här som hade ett så konkret projekt att diskutera och deras ivrighet att lära sig speglade av sig i arbetet och diskussionerna. Denna gång körde vi östfasaden som är lite större men vi var ju också lite fler. Tyvärr börjar vi dagen med att den stora tvångsblandaren på 300 liter brakar ihop. Som den ju gjort förut när det är workshop. Denna gången var det dock inte så lättlöst som nya kilremmar utan det visade sig att det var hela motorn som hade skurit ihop eller vad det kan tänkas heta på elmotorer. Resultatet blev att jag (Marcus) fick tufft sjå med att hålla uppe takten med lerkalkblandningarna i den lilla 90 liters blandaren för att hinna med hårt jobbande workshoppare. Trots det han vi med hela östfasaden på dag ett och vi kunde lattja lite med lera i badrummet på dag två.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Hur blandar vi då lerkalken? Enligt Ulf Henningssons rekommendationer så använde vi oss av NHL 5 kalk som är den hårdaste NHL kalken (Naturligt Hydraulisk kalk) (Kalkkunskap är ett stort och spännande ämne som jag kanske skriver om nån gång men det finns säkert andra som skrivit bra om det redan) Vi tänker oss att vi har två blandningar. En lerblandning som vi tidigare testat ut som består av en del lera och tre delar sand. Sedan mixar vi ihop denna med en kalkblandning som vi tänkte skulle vara 1 del NHL och två delar sand. Slutresultatet var alltså 1 del lera, 1 del kalk, 5 delar sand och mycket halm och hampa. Det är lite svårt att beskriva hur mycket armering man vill ha. Man bara öser på tills det känns bra och det ska vara rejält fibrigt. Nån del hästskit körde vi ner med. Det är här fingertoppskänslan kommer in som kräver en del övning. Ibland känner man att man är där och ibland vet man inte vad man pysslar med. Men det verkar ha funkat hittills.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Annonser